Där bodde en bonde allt vid den sjöastrand
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön
Och tvenne döttrar det hade han.
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön
Och syster hon talte till syster alltså
Kom skola vi neder till sjöastranden gå
Å tvättar du dig både nätter och dar
Slätt aldrig du bliver så viter som jag
Å när som de kommo till sjöastrand
Den äldsta hon stötte sin syster av land
Å kära min syster ack hjälp mig iland
Å dig vill jag giva mitt röda gullband
Ditt röda gullband det får jag nog ändå
Men aldrig skall du mer på gröna jorden gå
Å kära min syster ack hjälp mig iland
Å dig vill jag giva min gullkrona grann
Ditt gullkrona granna den får jag nog ändå
Men aldrig skall du mer på gröna jorden gå
Å kära min syster ack hjälp mig iland
Å dig vill jag giva min fästeman
Din fästeman honom får jag nog ändå
Men aldrig skall du mer på gröna jorden gå
Där bodde en spelman invid den sjöastrand
Han såg utåt viken var liket det sam
Så tog han den jungfruns snövita bröst
Den harpan ska klinga med ljuvelig röst
Så tog han den jungfruns gullgula hår
Och gjorde till harpan strängar därå
Så tog han den jungfruns fingrar små
Och gjorde till harpan tapplor därå
Det första slag han på harpan slog
Den bruden hon satt uti brudstol och log
Det andra slag som på harpan rann
Så klädde de av den bruden så grann
Det tredje slag som på harpan ljöd
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön
Den bruden hon låg uti brudsängen död
- Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön
SMB 13
Efter Lena Larsson, Kungälvs Ytterby, Bohuslän